Hörneå bys hemsida www.becken.se
Byggnadsvård - Stolpbod - Artikel 3
Här fortsätter serien om byggnadsvård, gällande en gammal stolpbod. Upprinnelsen var boken "Husen som överlevde Umeå" av tidigare länsantikvarien Bo Sundin. Denna föranledde i sin tur artikeln "Bruket som inte överlevde Hörnefors" på Becken-Webben. Där nämndes att länsantikvarien även intresserat sig för nämnda stolpbod, mer beskrivet i artikel 2.
Bild 1. Dokumentering av stolpboden vid årtusendets början var analog. Det gick åt många filmrullar förr i tiden.
Att omhänderta en stolpboden består av olika moment. Förutom sedvanliga maskiner och motorsågar behövs en traktor. Därutöver kan nedan nämnas.
Sågverk
Det första momentet var att tillverka ett sågverk, vilket gjordes redan under början av 1990-talet. Sågverket var av egen konstruktion och tillverkning, varav en hel del svetsande. Två 5 kW flänsmotorer försågs med var sin 450 mm hårdmetallklinga med så kallade rensskär. Motorer och klingor är aningen förskjutna för att ge överlappning. Därutöver svarvades axeltappar för klingorna och diverse annat. Sågbänkens längd erbjuder stockar på 7 meter, vilket sällan behövs. Steglös matning skapas med en sammansatt cykelkedja utmed sågbänken, och diverse nedväxling och drift som ligger utanför fokus för denna artikel. Sågen har under snart 30 år producerat stora mängder plank, och inte minst sågspån!
Den så kallade "Engström-sågen (Twin 450)" som den kan kallas har likheter med "Ecosågen Twin 400" som utvecklades samtidigt och oberoende från Skribenten. Uppfinnaren för "Ecosågen" hann tyvärr ta patent på viktiga komponenter. Annars kanske Hörneå haft en industri för sågverk. Då var marknaden stor för hemmasågverk.
De första plank som sågades var till stolpbodens tak. Dessa var 1-tum och frästes med avrinningsfals. Syftet var ett så kallat faltak av gammal sort, i konkurrens med plåt TRP-20. Hur detta slutade visas i kommande artiklar.
Stensprängning
Stolpboden var flyttad till sin plats innan Laga Skifte vid 1800-talets slut. Efter skiftet hamnade boden strax utanför markgränsen, vilket beskrivs i artikel 1. Så gällde även vägen till boden som gick vid sidan av ett stort stenparti. Nu måste detta stenröse bort och berget fyllas över.
I diskussion med Länsstyrelsen var planen att lyfta fram stolpboden med mobilkran, ett projekt som låg på gränsen till det möjliga på grund av stenhög, elstolpar och annat som försvårade tillgängligheten.
Stensprängning skedde med tre metoder. Inledningsvis hyrdes en Cobra (bergborrmaskin) och kilar - en tung metod som blir något lättare då man lärt sig tekniken. Vid ett tillfälle kom en grävmaskin förbi med hydraul-hammare. Annars var den dominerande metoden tillmakning, mejsel och handslägga. Denna metod blir mer effekt i kombination med en grävmaskin, mest för att gräva fram bra yta för eldning. Dessutom kan stora rötter grävas upp och torkas för eldning.
Tillmakning bygger på att skapa asymmetrisk värme i stenen som leder till sprickor. Genom att rikta eld och värme med plåtar kan spräckningen planeras. Metoden är dock långsam. Trots detta har stora mängder sten och bergsklackar bemästrats, den största ca 3x3x3 meter. Stora eldkvastar i sommarkvällen och hamrande slägga har hörts under många år i byn. Ofta eldades vid regn och kvällsdagg.
Bild 2. Ett stenblock att sönderdelats med tillmakning, slägga och mejsel. I bild ses några små stenar som återstår att pulvrisera.
I mer modern tid och byggen har traditionell sprängning ersatt eldandet, mest på grund av tidsbrist.
Bild 3. Stenar är sprängda och nedgrävda och resterande berg håller på att fyllas över till att forma en kulle på vilken stolpboden ska ställas. I bild ses Skribenten.
Fyllningsmaterial
Förutom egen sprängsten behövdes fyllningsmaterial. Detta kom från breddningen av E4 till "2+1-väg". Vägbyggare sökte platser att deponera bortgrävd mark som inte lämpade sig för vägbank. En sådan plats var i Hörneå. Dumprar körde i skytteltrafik till olika tomter i Hörneå. En gigantisk sandlåda gav handlingsutrymme - i kombination med en grävmaskin.
Bild 4. Grävarbetet börjar bli klart. På maskinen står Redaktör Lena Lindholm.
Grävmaskin
En grävmaskin är ett måste. En Poclain LY80 4x4 från mitten av 70-talet hittades. Denna hade gått i Luleå kommun och därefter hamnat i Sillviken norr om Umeå för grävning av tomter. En maskin av detta slag innebär lika mycket skruvande som grävande. Motorn var renoverad, en 6-cylindring Deutz. En utmaning är att hålla hydrauloljan på rätt plats. När detta skrivs har maskinen tillbringat ungefär halva sitt liv i Hörneå. Den har blivit vackrare och bättre än då den först kom, ommålad och flertalet hydraultuber är ompackade. En nyare maskin planeras, om än det inte finns så många stenar kvar att gräva bort i närområdet. Men, att leva utan grävmaskin är omöjligt!
Bild 5. En ram av stockar tillverkas. I bild ses Redaktör Lena Lindholm med en Gränsfors campingyxa. Skribenten föredrar andra yxor.
Bild 6. Stolpboden har stabiliserats med diagonaler utmed väggarna. Därefter lyfts boden upp steg för steg med domkrafter varefter ramen av stockar placeras under byggnaden.
Bild 7. Boden spänns fast på ramen med kedjor och spännband genom gluggen. Avslutningsvis placeras långa stockar under ramen som en räls. På dessa kommer boden dras upp på kullen.
I nästa artiklar kommer själva flyttmomentet beskrivas.
Gunnar Engström, 2024-02-11
Har Du något att berätta? Maila Din berättelse eller artikel till redaktionen.
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se